vidhovetemelie

Hoj Hoj!!

Ja mitten av juni har passerat o nästa helg e de midsommar, Helt sjukt säger ja bara.

Inga planer som det ser ut nu.

Nu har ja lämnat av min sambo o en polare till honnom i stan. så sitter här hemma o tankar bara snurrar runt innanför min panna.

Varför är man så knäpp ibland? Om man älskar sin sambo så mycket så tårarna rinner, är de bra eller dåligt?

Att man är rädd att eller rättare sakt jag e rädd att han ska va otrogen. Men ja vill lita på han men hur ska man veta att dom talar sanning?

Visst man bråkar lite de gör ju alla, man har ju inte samma åsikter jämt, för de kan ju bli fel de.

De känns som om at ja e alltid den som får han att bli arg för ja blir sur. Ja ja vet inte hurman ska göra eller betesig.

Ja vill inte vara någon som ska hålla koll o o styra o ställa över någon annan. Men man vill ju att den andra ska kunna visa att den med byr sig om, nu i detta fall mig!

Jag vet att ja är övedrivet kännslig person. Och jag kan erkänna att Tårar rinner mycket ner från min kind. Många gånger vet jag inte varför. Har en aning om att de kan va för att ja älskar verkligen min sambo! Vet inte va ja hade gjort utan honnom. Han har fått mig på benen och hjälpt mig att få ett starkare fötroende.

Jag kan med säga att min sambo ja har och hoppas att ja får dela mitt liv med i framtiden med. Att han är mitt första förhållande.

Hadde en dejt innan som jag dejta i 3-4 månader o sen mellan jul och nyår strular med andra på en båt kryssning. Det var inget vidare med den dejten!

Sen finns det en variant att en väns polare har sex med mig o sen när man vill prata så skyller han på att han inte får prata i mobilen på jobbet eller rättare sakt ha på mobilen för att de ger stöningar i lyft kranen på ett bygge. men min vän kunde han prata med.

Varför kan personer inte bara säga va det tycker. Eller bara säga att det inte funkar.

Men alla e ju som dom är.

Jag har i alla fall haft mitt förhållande i ca 2år och 5 månader snart. Det är rätt häftigt. Tiden springer iväg och jag känner mig helt okej. Sen fnns de saker som ja gråter för men inget ja tar upp. Håller de innom mig tills ja känner att ja vill berätta det.

Har man mycket små saker som är jobbigt så byggs de på och så brister man ut på den som mest är oskyldig!